För att veta vart man ska måste man veta var man startar.

Du ska nu få göra en sorts inventering, ditt liv fram till nu. Detta kan väcka mycket, särskilt om du inte är van vid att se och tänka kring vad som varit.

Detta moment är dock helt nödvändigt i syfte att lära känna sig själv. Om du inte känner dig själv, hur ska du då kunna veta vad du vill? Många av oss väljer att stoppa ner allt som är smärtsamt i en ask, stänga locket och slänga nyckeln. Problemet är att asken finns i din kropp och det instängda innehållet kommer att pocka på uppmärksamhet och skapa symtom av ohälsa.

Om övningen väcker smärtsamma minnen ska du ta hand om dessa och vårda dem och dig själv ömt. Du bör inte trösta dig själv med mat, godis eller alkohol och inte heller distrahera dig för att slippa känna. Istället ska du ta hand om dig själv genom att tänka mjukt och varsamt om dig och det som väcker smärta i dig. Kanske väcker det självförakt, kanske väcker det vrede gentemot någon. Kanske behöver du bara gråta ut.  

Håll om dig själv i processen och vet att det som väcks behöver få komma ut för att kunna läka. Du har kanske sparat på dessa minnen under lång tid och undvikit att se dem, det är dags att släppa ut dem nu.

För att inte fastna i det som väcks kan det vara en god idé att dels sätta upp en gräns för hur länge du sitter, dels göra något du mår bra av efteråt, kanske bestämma träff med en god vän.